Jag har jättesvårt att välja endast en ras att skriva här, men jag ska försöka. 

En ras som ploppar upp sådär spontant är engelsk bulldog. Det finns inte en centimeter av deras kroppsbyggnad som tilltalar mig. Plattnosade, för mycket hud och alldels för tunga för sin höjd enligt min smak. Det där hemska ljudet vissa individer kan åstadkomma bara av att andas skulle driva mig till vansinne också. Mentalt har jag ingen aning om hur de är, men det är jag faktiskt inte intresserad av att veta heller... ;)

 

 

När jag skulle hitta en kennel så var jag inte alls insatt i aussievärlden och jag visste inte vilka kennlar som var "bra" eller "dåliga" eller hur deras tidigare avkommor gjort ifrån sig. Jag pratade en del med andra aussieägare över internet och fick tips om några olika kennlar som jag själv kollade upp. Jag kollade planerade kombinationer, vilka föräldradjuren var och att de samt deras nära släktingar var friska. 

 

Efter att haft kontakt med 3 olika kennlar så bestämde jag mig för att det var Windedos jag ville ha en valp ifrån. Lena som driver kenneln är väldigt trevlig och seriös, hon svarade på alla mina dumma frågor och hon hade inget emot att jag var ute efter min första egna hund. För mig kändes det då, och det gör det fortfarande, väldigt viktigt att ha en uppfödare som kan komma med tips och råd och som kan stötta mig som valpköpare genom hela hundens liv. Därför föll jag för Windedos och det är jag fortfarande supernöjd över!

 

Nästa gång jag letar valp så kommer jag att fokusera mer på linjerna än vad jag gjorde sist (nu är jag jättenöjd hursomhelst och jag hade väl en del tur :)) men jag kommer fortfarande ha som krav att uppfödaren är stöttande och hjälpsam och framförallt intresserad av hur det går för mig och valpen! 

 

Det här var en svår en, då Trassel bjuder på roliga ögonblick rätt så ofta! Men jag vet vad jag ska skriva om iaf, det var inte roligt någonstans, inte ens lite, när det hände men såhär i efterhand kan jag inte låta bli att skratta åt det. 

 

Då Trassel var kanske 5-7 månader brukade vi rätt så ofta gå ner till hamnen där vi bodde då. Vi brukade sitta på bryggan, plaska i vattnet tillsammans eller bara ligga i gräset och chilla. En dag när jag sitter där på en parkbänk så försvinner Trassel ner mot vattnet, inget konstigt med det. Snart så hoppar han upp för den lilla branten igen och kommer rusandes mot mig och ser så förbaskat överlycklig ut, jag ser då han kommer lite närmre att han har något i munnen. När han kommit bara några meter ifrån mig så ser jag att det är en STOR råtta han fått tag på.

Jag skriker rakt ut, Trassel märker av att jag inte tycker om vad han håller på med och byter genast inställning, nu ska han inte till matte längre utan gör allt för att hålla sig undan.

 

Jag jagade den förbaskade hunden och försökte alla trick jag kunde komma på för att locka honom till mig, utan resutat. Där springer den långbenta valpen med en stor råtta som han skakar på och kastar runt sig så den bara flyger och landar lite här och där, bland annat på Trassels rygg flera gånger. När jag tillslut, efter en lång stund, får tag på honom så vill jag knappt röra honom i rädsla för sorkfeber och slänger in honom i duschen så fort vi kommer hem. Tur att vi bodde nära och att Trassel inte har något emot att duscha! ;)

När jag skaffade Trassel så litade jag till 100% på att min uppfödare skulle välja ut den valp som hon trodde jag skulle passa bäst med. Hon hade träffat mig, vi hade pratat en del och hon visste vad jag hade för planer för min framtida hund. Hon känner till rasen väl, vilket jag inte gjorde vid det tillfället, och dessutom hade jag endast haft möjlighet att träffa valparna en gång vid 3 veckors ålder, därför tyckte jag att det kändes bäst att få hjälp med att välja valp. 

 

Inför nästa valp är jag lite mer klar på vad jag vill ha, nu när jag har fått lite kött på benen av Trassel och sett vilka egenskaper jag trivs mer och mindre bra med. Nästa hund, jag vet inte vilken ras det kommer att vara, vill jag ska vara lite mer av en enpersonshund och lite mer reserverad, jag vill att den ska trivas bäst med mig och inte vara så väldans intresserad av omgivningen. Jag vill att den ska vara miljöstark och orädd, samtidigt som den är mjuk och förarkänslig. Lättmotiverad och inte lätt bli uttråkad av att nöta på ett och samma moment i träningen, alltså ska den vara arbetsvillig och uthållig. Jag vill inte att den ska ha nära till stress eller skall, jag trivs inte det minsta med ljudiga hundar, och den ska ha en tydlig on/off-knapp.

 

Jag tycker att det är jättesvårt att sitta här och skriva vad jag önskar i nästa hund med tanke på att jag inte vet vilken ras det blir, jag har lite olika krav på egenskaper när det gäller en aussie jämfört med en sheltie helt ärligt. Men här är i alla fall ungefär vad jag söker efter i nästa hund, som får vänta nått år till innan den får flytta hem till mig och Trassel! 

 

Jag sa till Erika här om dagen att skulle jag ha en häst att inte göra nånting annat än att strutta i skogen med och en hund att prova på alla möjliga sporter med, då är jag helnöjd!

 

Jag älskar att prova på nya grenar inom hundträning tillsammans med Trassel, vårt nyaste och mest aktuella påfund är agility! Vi får mycket hjälp av Erika att träna och jag och Trassel tycker båda att det är väldigt roligt ♥

 

Så, nu saknar jag bara min skogsmulleponny!

 

För mig är det renras som gäller.

Jag älskar att gräva ner mig i min hunds stamtavla och bara kolla igenom vad han har för något bakom sig, det kommer jag att vilja göra med mina framtida hundar också. Jag tycker också att det är bra att hundarna finns på hunddata så att man kan kolla upp ögon, höfter och armbågar och även meriter, MH och MT bakåt i leden. 

Jag vill inte heller känna att jag har några begränsningar för vad jag kan göra med mina hundar och eftersom jag vill kunna både tävla i bruks samt ställa ut så är det ingen fråga om saken. 

Jag tycker om att man kan veta ungefär vad man har att förvänta sig aven hund. Jag tycker om gemenskapen inom rasgrupper och jag trivs jättebra med att ha kontakt med så många som har hundar från samma kennel som Trassel. 

 

Alltid renrasigt för mig när det kommer till mina egna hundar. Jag har dock inget emot blandraser, även om jag måste erkänna att jag är emot blandrasavel, just på grund av ovissheten som kommer med den.

 

Förutom min Trassel och mammas Tayzon så har vi några fler fyrbenta familjemedlemmar. 

 

Cookie är en underbar, barnslig, arbetsvillig och flamsig schäfertik som också bor med min mor. Hon tycker om allt och alla men bandet mellan Cookie och mamma är lite extra tight! Denna fina dam blir 3 år i april och hon njuter för det mesta av livet på promenader med mamma och långa skogsturer tillsammans med Tayzon, då mamma och hon är ute på landet. 

 

Mina små katter. Båda två skaffade jag under gymnasietiden men då de inte trivs så bra tillsammans med Trassel + att jag faktiskt är väldigt allergisk mot dem (även om det tar emot att erkänna) så bor de numera hemma hos mitt ex familj där de har det hur bra som helst.

 

 

Katterna som bor hemma hos min far, två små tjockisar som är ute halva dagarna, sover i en fotölj resten av dagarna. Ibland jagar de räv och då och då kommer de stoltserandes med en ekorre i munnen. Här snackar vi riktiga jaktmästare!

 

Min första hund var en blandras, schäfer-labrador, som min far skaffade lite spontant sådär när jag var 11 år om jag minns rätt. Enzo, som han hette, stannade inte hos oss länge alls eftersom det visade sig att min bror var väldigt allergisk mot honom och kunde inte ens åka i samma bil där Enzo hade suttit tidigare. Enzo fick flytta efter några månader, till en jättefin familj i Umeå där han skulle ha det hur bra som helst. 

 

Jag kommer att skriva lite mer om min andra hund, den första hunden som vi haft en längra tid, eftersom jag minns så lite om Enzo. 

 

Tayzon var inte heller är särskilt planerat köp. Både jag och min mor bara föll för den söta schäfervalpen i en blocketannons och vi var helt sålda båda två. Vi åkte tvärs över halva landet, till Vingåker, för att hämta hem den söta valpen som då var 4 månader gammal. Hade vi vetat det vi vet idag om uppfödaren och hur Tayzons 4 första levnadsmånader där skulle påverka honom negativt så hade vi nog tänkt efter en extra gång innan köpet. 

 

 

Tayzon var en riktig massakervalp som tuggade sönder allt som kom i hans väg och inte var helt rumsren förrän efter 1 års ålder. Han hade rädslor och stress och har under hela sitt liv varit ortoligt svårkontaktad, han lever i sin egna lilla värld. Idag är Tayon 7 år gammal och har lugnat sig och blivit världens finaste farbror, tänk det trodde vi aldrig! Han bor med mammas fästman ute på landet och trivs jättebra, inte alls med den stressen som han hade när han bodde inne i stan med alla intryck. Han spenerar nu dagarna till att bära pinnar (träd), springa efter skotern eller fyrhjulingen, gå på milslånga promenader och äta korv, han kunde inte vara lyckligare! 

 

Australian shepherd, eller aussie som rasen kallas till vardags, är en bruksras av vallhundstyp. Rasen passar utmärkt till den som söker en allsidig kamrat att valla eller träna olika bruksgrenar med. Rasen passar även bra till den som vill hålla på med drag, freestyle, agility eller lydnad, men det är viktigt att komma ihåg att det här är en ras som måste få arbeta och få tillräckligt med mental stimulans, gärna genom nosarbete, för att den ska må bra. 

 

Här kommer en kort beskrivning av rasen så som jag känner den, detta är alltså mina personliga åsikter och någon annan behöver inte hålla med mig om dessa. 

 

Aussien är en ras som ofta kräver sin förare. De är smarta hundar som snabbt kan överlista sin förare för att vända saker och ting till sin fördel. De kräver en fast och kosekvent uppfostran och en förare som är insatt i att rasens historia. Eftersom aussien inte bara är en vallhund utan även en vakthund så bör man inte skaffa en om man inte är beredd på att få en hund som både har skärpa och vakt i sig. Man bör vara beredd på att måsta lägga ner tid för att få en socialt säker hund som är bekväm runt andra människor och hundar, men även vara beredd på att man kan få raka motsatsen och behöva arbeta för att tona ner på hundens sociala beteende. 

 

En aussie, fortfarande enligt min egen uppfattning, är superrolig att träna med men de kan också kräva att man har en del humor för att man ska stå ut med att de ofta kan komma med helt oväntade egna lösningar på problem. Det som kan vara lite mer av en utmaning är att leva med en aussie i vardagen. I min lillkille finns det alldeles för gott om egen vilja och en "jag struntar väl i vad du tycker"-attityd som heter duga under vissa tillfällen. Men har man bara tålamodet och viljan så klarar man av den biten också. 

 

Sen som inom alla raser finns det individer som sticker ut från mängden och det "normala" inom en ras kan vara väldigt vidt spritt. 

 

Jag har idag haft min underbara pojke hos mig i precis ett år. Jag har hunnit slita mig i håret, haft otaligt med blåmärken, diskussioner och duster med valpen som var minst och snällast av alla med 13! Han är en underbar träningskompis och världens mysigaste, min bästa vän. Men, det måste jag erkänna, om jag hade vetat i förväg vad som hade väntat mig under det kommande året då jag hämtade honom, så hade jag försökt att vara mer förberedd på det som väntade, hur har jag dock inte listat ut än ;)

 

 Bjuder på en liten film på ett 3,5 månaders lillmonster ♥: 

 

 

Min hund är en 14 månaders australian shepherd. Han heter Windedos Blueberry Crumble i stamtavlan men kallas "Trassel" till vardags. Han är ett riktigt litet Trasselsudd! Imorgon, 2 mars, är det precis ett år sedan jag träffade min lilla krabat för andra gången och han fick följa med mig hem till Skellefteå och bli norrlänning.

 

Trassel har sedan dag 1 varit en utmaning för mig. Många har ifrågasatt mitt val av ras då det är en brukshund med skärpa, egen vilja och som kräver en hel del från sin förare. Konsekvens och fasta regler i vardagen, mycket tid till akivering, att man inte är rädd för utmaningar, en gudinnas tålamod och en stor dos humor. Jag har även blivit ifrågasatt i mitt val av kennel och linjer, de tyckte nog att jag skulle ha valt en något "mildare" hund som första egna hund. Windedos har, enligt min egen uppfattning, hundar som är avlade för att arbeta, för att vara uthålliga och för att ha pontential att lyckas på högre nivåer. Med dessa egenskaper, som gör det till underbara hundar att arbeta med, kommer utmaningarna i vardagen som smygades runt närmsta hörn. 

 

Jag och Trassel har haft många duster, vi har haft olika åsikter om hur saker ska gå till och jag har haft oändligt med blåmärken efter den här hunden! Hela sommaren gick jag med blåfläckiga armar, då Trassel var i sin hittills värsta ålder (runt 6 månader) och det inte gick många dagar mellan att han fick små utbrott mot mig. Härliga valpar... ;) 

 

Det är såklart inte bara jobb och börda med denna underbara hund! Jag har utvecklats enormt som människa sedan den här lilla killen flyttade hem till mig. Sedan vi flyttade ner till Småland och började på hundutbildningen jag går har vi fått en mycket bättre relation och jag har fått en hund som litar på att jag finns där för honom i jobbiga situationer. Han är en underbar motionskompis och vi provar på en hel del olika saker tillsammans. Lydnad, rally, utställning, freestyle, drag, agility, vallning, specialsök och spår är lite av det vi hittills har provat på. Trassel är underbar att arbeta med, alla de egenskaper som gör honom till en riktig utmaning för mig bara lyser med positivitet under träning, det är lätt att påminnas om varför jag valde som jag gjorde! ♥

 

Trassel är busig, lättretad, fånig, clownig, bestämd. Han tar livet med lättja, han har snabba och stora reaktioner, otroligt med egen vilja och han är otroligt mån om att visa för alla han möter att han bara vill att de ska tycka om honom, han är inget hot. Många hundar, och människor för den delen, tolkar det som att han bara är "på", då han egentligen visar en mycket aktiv underkastelse. 

 

Trassel är min allra bästa vän och följeslagare. Han finns där för mig och han litar på att jag finns för honom. Jag jobbar fortfarande mycket på att stärka vår relation och det finns absolut sånt som kan förbättras, men jag tvivlar inte på att vi kommer dit med all hjälp vi får på skolan och från mina fina vänner. :)

 

Nu ska vi försöka få lite liv i bloggen igen, med hjälp av en bloggutmaning! 

 

Jag är en 21-årig tjej som just nu bor i de Småländska skogarna, i Smålandsstenar. Egentligen kommer jag från härliga Skellefteå i Norrland, dit jag kommer att flytta tillbaks då jag gått klart min utbildning till sommaren. Utbildningen jag läser heter "Företagare med hund" och jag går den bland annat för att få spendera ett helt år till att bara utvecklas med min hund, men även för att få tillstånd att starta upp ett hunddagis, vilket jag har planer på att göra till hösten. 

 

Förutom hunderiet händer inte jättemycket i mitt liv när jag bor här nere, då det mesta kretsar kring Trassel. När jag är hemma i Skellefteå spenderar jag lite mer tid till att umgås med mina vänner och med min fina pojkvän Simon, men Trasselträning och skogsprommisarna med min fina Amanda och hennes Wiggo hinns absolut också med, såklart! 

 

 

Det var en kort presentation av mig själv, nu hoppas jag att jag kommer att ta tag i att skriva varje dag också.. :)