Jag har så många underbara minnen med min Trassel så det är omöjligt att välja. Men jag älskar alla de stunder som jag får spendera ensam tillsammans med Trassel ute i skogen. Utan alla krav och bara med mina egna tankar, Trassel får springa som han vill, då är vi båda lyckliga ♥

 

I helgen har jag och Trassel promenerat, suttit i skogen och chillat, promenerat lite till och tuggat på märgben. Eller ja, det sista fick han faktskt göra sjäv, jag har bara fyllt dem varje kväll med hans kvällsmat. Vi har varit i skogen i 8 timmar och promenerat 3 mil. 

 

Idag har jag och Trassel traskat i skogen i riktigt sakta mak.

5 km tog vi oss på 1 timme och 45 minuter.

15 minuter har han suttit i ryggsäcken också fick han spendera 10 minuter till att att leta sin frukost som jag spridde ut över ungefär en kvadratmeter på en lägda. Han fick klättra över lite timmer och sen fortsatte vi i sakta mak hemmåt igen.

Vi hade en jättemysig promenad och jag måste säga att det är väldigt skönt att inte ställa några krav alls på Trassel, utan bara gå där och låta honom dra i kopplet, vilket å andra sidan känns väldigt konstigt och annorlunda! Vi såg även en räv smyga fram ur sitt gryt då vi satt i ryggsäcken, jag hann tyvärr inte hala fram kameran men den var väldigt vacker.. :)

 

Idag har jag gått på promenad med en löptik (så mycket värre än att gå med min nog så nosiga hanhund, det är bra för mig som hanhundsägare att få insikter om sånt ;)), tränat fjärrdirigering, lite slalom, trasslat in mig big time i en långlina och chillat tillsammans med fåren inne i en fålla. Nu är jag och Trassel ungefär lika trötta.

 

För att utveckla lite så har jag och Trassel varit på andra tillfället av vallkursen idag, vi skulle se hur tända hundarna var på fåren. Det var lite läskigt tyckte Trassel och försäkte dämpa det med att ära fårbajs. När han kommit över det jobbigaste så blev han sådär Trasseltokig som bara Trassel kan bli, se filmen ^^ 

 

Jag har jättesvårt att välja endast en ras att skriva här, men jag ska försöka. 

En ras som ploppar upp sådär spontant är engelsk bulldog. Det finns inte en centimeter av deras kroppsbyggnad som tilltalar mig. Plattnosade, för mycket hud och alldels för tunga för sin höjd enligt min smak. Det där hemska ljudet vissa individer kan åstadkomma bara av att andas skulle driva mig till vansinne också. Mentalt har jag ingen aning om hur de är, men det är jag faktiskt inte intresserad av att veta heller... ;)

 

 

Här finns det några olika raser som skulle passa in men starkast lyser sheltien just nu!

 

Jag har fastnat just för sheltien av olika anledningar, mest för att det är en lite mindre hund med mycket go i, den är med på det mesta, mycket energi men kan också trivas med att slappa några dagar. Det är en väldigt mångsidig ras och man kan hitta totalt olika individer beroende på vilja linjer man kollar på. Framförallt så känns en sheltie lite enklare i olika vardagssituatoner än min superaktiva, undergivna, översociala och totalgalna Trassel, som jag absolut inte skulle byta mot något i världen men jag vill nog inte ha två stycken likadana, än ;) Sen när Trassel mognat lite och inte är lika unghundig av sig längre så kanske alla dessa tankar om att det skulle bli jobbigt att ha en till är som bortblåsta, det vet jag ju inte i dagsläget ^^

När jag skulle hitta en kennel så var jag inte alls insatt i aussievärlden och jag visste inte vilka kennlar som var "bra" eller "dåliga" eller hur deras tidigare avkommor gjort ifrån sig. Jag pratade en del med andra aussieägare över internet och fick tips om några olika kennlar som jag själv kollade upp. Jag kollade planerade kombinationer, vilka föräldradjuren var och att de samt deras nära släktingar var friska. 

 

Efter att haft kontakt med 3 olika kennlar så bestämde jag mig för att det var Windedos jag ville ha en valp ifrån. Lena som driver kenneln är väldigt trevlig och seriös, hon svarade på alla mina dumma frågor och hon hade inget emot att jag var ute efter min första egna hund. För mig kändes det då, och det gör det fortfarande, väldigt viktigt att ha en uppfödare som kan komma med tips och råd och som kan stötta mig som valpköpare genom hela hundens liv. Därför föll jag för Windedos och det är jag fortfarande supernöjd över!

 

Nästa gång jag letar valp så kommer jag att fokusera mer på linjerna än vad jag gjorde sist (nu är jag jättenöjd hursomhelst och jag hade väl en del tur :)) men jag kommer fortfarande ha som krav att uppfödaren är stöttande och hjälpsam och framförallt intresserad av hur det går för mig och valpen! 

 

Det här var en svår en, då Trassel bjuder på roliga ögonblick rätt så ofta! Men jag vet vad jag ska skriva om iaf, det var inte roligt någonstans, inte ens lite, när det hände men såhär i efterhand kan jag inte låta bli att skratta åt det. 

 

Då Trassel var kanske 5-7 månader brukade vi rätt så ofta gå ner till hamnen där vi bodde då. Vi brukade sitta på bryggan, plaska i vattnet tillsammans eller bara ligga i gräset och chilla. En dag när jag sitter där på en parkbänk så försvinner Trassel ner mot vattnet, inget konstigt med det. Snart så hoppar han upp för den lilla branten igen och kommer rusandes mot mig och ser så förbaskat överlycklig ut, jag ser då han kommer lite närmre att han har något i munnen. När han kommit bara några meter ifrån mig så ser jag att det är en STOR råtta han fått tag på.

Jag skriker rakt ut, Trassel märker av att jag inte tycker om vad han håller på med och byter genast inställning, nu ska han inte till matte längre utan gör allt för att hålla sig undan.

 

Jag jagade den förbaskade hunden och försökte alla trick jag kunde komma på för att locka honom till mig, utan resutat. Där springer den långbenta valpen med en stor råtta som han skakar på och kastar runt sig så den bara flyger och landar lite här och där, bland annat på Trassels rygg flera gånger. När jag tillslut, efter en lång stund, får tag på honom så vill jag knappt röra honom i rädsla för sorkfeber och slänger in honom i duschen så fort vi kommer hem. Tur att vi bodde nära och att Trassel inte har något emot att duscha! ;)

När jag skaffade Trassel så litade jag till 100% på att min uppfödare skulle välja ut den valp som hon trodde jag skulle passa bäst med. Hon hade träffat mig, vi hade pratat en del och hon visste vad jag hade för planer för min framtida hund. Hon känner till rasen väl, vilket jag inte gjorde vid det tillfället, och dessutom hade jag endast haft möjlighet att träffa valparna en gång vid 3 veckors ålder, därför tyckte jag att det kändes bäst att få hjälp med att välja valp. 

 

Inför nästa valp är jag lite mer klar på vad jag vill ha, nu när jag har fått lite kött på benen av Trassel och sett vilka egenskaper jag trivs mer och mindre bra med. Nästa hund, jag vet inte vilken ras det kommer att vara, vill jag ska vara lite mer av en enpersonshund och lite mer reserverad, jag vill att den ska trivas bäst med mig och inte vara så väldans intresserad av omgivningen. Jag vill att den ska vara miljöstark och orädd, samtidigt som den är mjuk och förarkänslig. Lättmotiverad och inte lätt bli uttråkad av att nöta på ett och samma moment i träningen, alltså ska den vara arbetsvillig och uthållig. Jag vill inte att den ska ha nära till stress eller skall, jag trivs inte det minsta med ljudiga hundar, och den ska ha en tydlig on/off-knapp.

 

Jag tycker att det är jättesvårt att sitta här och skriva vad jag önskar i nästa hund med tanke på att jag inte vet vilken ras det blir, jag har lite olika krav på egenskaper när det gäller en aussie jämfört med en sheltie helt ärligt. Men här är i alla fall ungefär vad jag söker efter i nästa hund, som får vänta nått år till innan den får flytta hem till mig och Trassel! 

 

Jag och Trassel har tävlat 4 gånger tillsammans, 2 utställningar och 2 rallylydnadstävlingar.

 

Rallyn har gått bra men vi har båda tävlingarna hamnat just under 70 poäng och inte fått godkänt. Det gör mig dock ingenting eftersom jag är så glad och stolt över mig själv att jag faktiskt vågat mig ut för att tävla och att stå inför folk! Trassel har också klarat av det riktigt bra med en matte som är helt bort i huvudet ♥

 

Just nu går vi en kurs i skolan där vi ska träna mot ett uppsatt mål. Vårt mål är att ställa upp på skolmästerskapen i juni, i vilken gren har jag inte riktigt bestämt mig för än... :)

 

Jag sa till Erika här om dagen att skulle jag ha en häst att inte göra nånting annat än att strutta i skogen med och en hund att prova på alla möjliga sporter med, då är jag helnöjd!

 

Jag älskar att prova på nya grenar inom hundträning tillsammans med Trassel, vårt nyaste och mest aktuella påfund är agility! Vi får mycket hjälp av Erika att träna och jag och Trassel tycker båda att det är väldigt roligt ♥

 

Så, nu saknar jag bara min skogsmulleponny!

 

För mig är det renras som gäller.

Jag älskar att gräva ner mig i min hunds stamtavla och bara kolla igenom vad han har för något bakom sig, det kommer jag att vilja göra med mina framtida hundar också. Jag tycker också att det är bra att hundarna finns på hunddata så att man kan kolla upp ögon, höfter och armbågar och även meriter, MH och MT bakåt i leden. 

Jag vill inte heller känna att jag har några begränsningar för vad jag kan göra med mina hundar och eftersom jag vill kunna både tävla i bruks samt ställa ut så är det ingen fråga om saken. 

Jag tycker om att man kan veta ungefär vad man har att förvänta sig aven hund. Jag tycker om gemenskapen inom rasgrupper och jag trivs jättebra med att ha kontakt med så många som har hundar från samma kennel som Trassel. 

 

Alltid renrasigt för mig när det kommer till mina egna hundar. Jag har dock inget emot blandraser, även om jag måste erkänna att jag är emot blandrasavel, just på grund av ovissheten som kommer med den.